Med risk för att låta tjatig så är det dags att uppdatera hur det hittills har gått efter min behandling CO2 laser i ansiktet. Jag använder bloggen för att dela med mig till många som frågat om behandlingen men också för att föra min egen lilla dagbok.

Idag är jag inne på femte dagen och behandlingen läker precis som den ska. Det knäppa är att jag kommer att sakna mina små rutiner med rengöring när detta är över. En to-do som till en början var övermäktig börjar planas ut och det har liksom blivit en inrutad rutin att dutta, smörja och spraya ansiktet.

Igår var jag inne på fjärde dagen och jag var så svullen om kinderna. På bilden ovan kunde jag knappt le för att kinderna var strama och svullna och jag såg ut som en vuxen baby i ansiktet. Nästan lite gulligt men långtifrån mitt riktiga ansikte.

Ni kan ju tro att jag skrattade när jag tog bilden tidigt på morgonen vid 05:20. Bilden är så inte jag. Varför tror du förresten att jag klev upp så tidigt? Jo det ska jag berätta för dig..

Hela natten var ett rent helvete!
Det kliade lite på kvällen men när natten kom var det omöjligt att sova. Klådan var helt oumbärlig och att inte få klia tillbaka gjorde nattsömnen både rubbad och omöjlig. Efter cirka 1,5 timmes sömn (totalt) ledsnade jag och klev upp och tog en kopp kaffe.

Detta är nog den värsta biverkningen av alla när det kommer till denna behandling. Har aldrig någonsin varit så frustrerad över något jag inte kan kontrollera eller ”bota”

Samma dag började huden äntligen släppa. Jag blev så himla glad eftersom att det betyder att själva processen satt igång. Det ni ser på ovan bild som är ”gult” är inte var utan hudflikar som jag inte får riva bort. Dessa ska lossna av sig själva så jag tvättar som vanligt och smörjer in även dessa om än det är otroligt lockande att riva lös.

Hittills på min downtime är dag fyra den absolut värsta då klådan i hela ansiktet var olidlig. Men, om man vet varför så blir det iallafall mer lätthanterligt mentalt.

Idag, femte dagen, var klådan betydligt bättre.
Den var / är kvar, men inte alls lika hysterisk som dag fyra och som ni ser på bilden ovan har flera partier som varit mörka tappat huden. Det finns flera partier i ansiktet som har ”lösa” rutor men dem baddar jag och smörjer in som vanligt, så imorgon har säkert ett flertal lossnat.

Tycker ni att det är tråkigt att jag skriver om min behandling så ofta eller är det spännande att läsa om hur utvecklingen / läkningsprocessen går? Jag ska såklart blanda in lite andra inlägg i bloggen, men eftersom att detta är min dagbok så är just ansiktslasern i fokus just nu. Jag har inte så mycket mer liv förutom just den eftersom att det är ett heltidsjobb att sköta om.