Nu är jag inne på dag 2 efter min CO2 laserbehandling och det har börjat att gå framåt. Igår var det som jag skrev innan otroligt tufft eftersom att det sved så ofantligt mycket, precis som en tuff, riktigt tuff solbränna i hela ansiktet. Men, idag har den känslan försvunnit. Inte helt och hållet men det är inte påträngande jobbigt!
Istället har det börjat att strama ordentligt i ansiktet. Det känns torrt som fnöske och jag smörjer hela tiden. Ansiktet har dessutom blivit mer svullet, vilket det ska, men det är ändå en märklig känsla.
Torrhet + svullet är en oskön kombination.
Det som jag tycker är spännande är att jag nu ser hur min hud påbörjat sin reparationsprocess! Ni ser ju på bilden hur pass förändrat det är sedan jag visade första bilden igår. I mångas ögon till det sämre, men eftersom att jag är så pass påläst om denna behandling så är det för mig till det bättre..
När man kör en tuff behandling som denna så är det såklart ett problem för många som väljer att stanna inne. Det är ju inte vackert och man ser otroligt märklig ut, nästan lite skrämmande, men jag är helt annorlunda mot många andra gällande att visa mig bland folk.
Jag handlar i mataffären, går ut med Charlie på våra vanliga promenader osv. Visst jag ser att folk vänder sig om, fnissar, skrattar och det ser ut som att många tror att dem ser ett spöke. Jag tänker inte sitta inne för att andra tittar.
Jag har dock full respekt för andra som stannar hemma under läkfasen. Det ser ju trots allt inte inbjudande ut med röd, blodig och fnasig hud i ansiktet!
Vi hängde i huset i några timmar idag, och Charlie hade fullt show med att gnaga på ett av hans favoritben. Det är ett twistat ben så han får kämpa lite extra för att komma fram till anksmaken. Perfekt.
Jag får då vila i lugn och ro 😉
Jag slängde benen över soffkanten och kikade på dagens nyhetsmorgon. Älskar tv4 play när man kan starta om program som man missat eller vill se vid ett senare tillfället. Annat var det på min tid när jag växte upp.
Då fick man en chans när programmet sändes. Vissa gick i repris men långt ifrån alla.
Tänk vad gammal jag blivit som kan se tillbaka så långt i tiden när VVS-kassetter var populära och när Telia-Anita fanns som nummerpresentatör.
Det var tider det.. haha
En underbar lördagskväll önskar jag Dig, och för vår del blir det tacos och melodifestivalens andra deltävling.
Jisses.. Denna vecka har verkligen börjat segt. Jag misstänker att det beror på att det blev två vinkvällar på raken för mig. En på fredagen och andra på lördagen. När man blir så trött av att dricka vin två dagar i sträck så kanske man bevisligen måste erkänna att man har börjat bli gammal..
Igår var tanken att vi egentligen skulle ta tåget till västkusten, men jag var faktiskt tvungen att omboka min biljett. Det var helt omöjligt att ta sig upp, och när jag väl gjorde det så fanns det ingen energi alls att ta sig till T-centralen. Så jag bestämde mig för att åka idag onsdag istället.
Hela tisdagen tillbringade jag och Charlie i soffan som vi bäddade upp så att vi kunde få plats att mysa tillsammans. Jag rörde ihop en skål dipp och köpte en påse Chips som jag knaprade på till en-två-tre filmer. Charlie var absolut med på noterna och kurade ihop sig tillsammans med nyfunna rävkompisen.
Idag var det dags för avresa, men ska erkänna att jag inte alls kände mig utvilad. Jag kanske till och med har fått någon underliggande förkylning eftersom att tröttheten är obeskrivlig. Som att någon klubbat mig i huvudet eller lagt sömntabletter i mitt kaffe.
När vi reser med tåg får Charlie alltid en egen plats i bokningen. Det är så skönt eftersom att jag inte behöver ha honom i knäet hela resan. Visst det är mysigt men under en längre tågresa på några timmar blir det lite obekvämt för oss båda.
Båda vill ha sitt space mellan myset.
Puh, efter en lång resa är jag inte piggare än imorse så ikväll blir det soffläge igen med missade avsnitt av Farmen och Bonde söker fru.
Efter en fartfylld vecka så blev det ett besök till huset på landet. Jag älskar att komma hit över en helg för att ladda batterierna. Som person rider jag bäst ut min vardag med Stockholms puls, men det kan också vara skönt att åka till ”helghuset” på begränsad tid.
När man väl kommer hit så vet man om att det inte blir stora projekt utan allt handlar om att omfamna lugnet. Skönt i några dagar – men sen vill jag tillbaka till min verklighet.
Jag började idag med att plocka ner julgranspyntet eftersom att planen var att städa bort julen. Stakarna var enkla men granen tog emot att packa ihop.
Det är så fint med belysningen varav det blev ett enkelt beslut att vänta några dagar med att slutföra julgransplundringen, iallafall tills på söndag. Jag har inte fått min tillräckliga dos ännu.
Julgranen köpte vi förra året. Så behändigt med inbyggd belysning. Den som kom på den uppfinningen borde få en medalj!
Den är enkel att packa upp och lätt att packa ner, och man slipper dessutom allt trassel med ljusslingorna som annars brukar ta en halv dag att reda ut!
Pudrig viol och blåklint är helt underbar doft som har blivit en av mina favoriter i doftbiblioteket. Den doften står i ena badrummet.
Jag vet inte om ni minns, eller har läst inlägget när Charlie fick välja en leksak på Arken när vi var där för cirka en vecka sedan? Denna leksak har blivit en trogen följeslagare och han har den nära sig alla timmar på dygnet, dag som natt.
Det är så gulligt när han ska sova och lägger tassen på den så att ingen ska knycka den. Gulliga, tokiga lilla Charlie.
Jag måste verkligen skryta om hur tacksam jag är att det blev en pudel som flyttade in i familjen. Vi hade ganska många diskussioner om vilken ras vi skulle skaffa, ena parten var så bestämd att just pudel skulle fungera bäst livsstilen vi har.
Innan vi skaffade Charlie så tänkte jag bara på ”söt” men förstår nu vad vikten av vad rätt ras betyder för att passa den familj man bor i, eller hur man själv är som person.
Dvärgpudel är otroligt klok, men också mycket hund i liten förpackning. Jag förstår nu vad man menar när man säger att pudeln är på topp tre av smartaste raserna. Det är lite utmanade, som att ha en tonåring hemma som man ska leda fram i livet utan att bli för bekväm. Det är ett heltidsjobb även fastän han nu blivit fem år.
Det var inte enkelt att hitta rätt uppfödare eftersom att vi ville ha en bra stamtavla och en uppfödare som vi kunde hålla en nära kontakt med. Vi vet att det är ”kölistor” hos en seriös kennel men vi hade turen att få kontakt med Carina som först träffade oss innan vi fick lov att ens få köpa en valp av hennes kullar.
Därefter skulle hon lära känna valparna och känna om någon av dessa fungerade för oss eller vår livsstil. Hade hon inte känt det hade inte det blivit vi som fick lov att välkomna Charlie till vår familj. Helt rätt tycker jag!
Det gick bra. Med tanke på att vi fick tinga Charlie snart där på.
Lilla Charlie hamnade direkt i famnen. Han kröp upp som att vi umgåtts hela livet.
Bra jobbat Carina.
Charlie var inte en svår valp utan fann sig inom 5 minuter i vårt sällskap när vi kom hem för första gången. Han skuttade runt, hämtade leksakerna vi köpt och verkade inte alls känna sig ”bortkommen” i sitt nya hem. Han fick såklart, så även idag, all uppmärksamhet en valp i ny familj kan önska sig, och med den kärlek han blev bombad med så fanns det inte tidsrum att tänka på att sakna valpkullen.
Eftersom att vi åker mycket bil så fick Charlie lära sig från dag två att det är så vi färdas. Det är ju vårt sätt att resa från punk A till B så att sitta i sele, eller bälte gjorde han direkt. Idag, fem år senare så älskar han när vi sitter i bilen tillsammans.
Han nästa skriker när vi närmar oss bilen och somnar nästan direkt när vi börjar rulla. Det har blivit hans vagga för en lång sömn. Underbart..
Det som är fascinerande är att han direkt känner igen vissa svängar, och när vi närmar oss målet efter några timmer, eller minuter så hoppar han upp från sömnen utan att vi ens ber han vakna, några minuter innan. Häftigt..
Han är en levande GPS
Ett motstånd som vi fått när det kommer till denna underbara pälsboll är att han inte alls vill vara utomhus. Han älskar att vara hemma och när vi väl tagit en promenad så blir han världens lyckligaste hund när vi kommer in genom dörrarna.
Det är inte så att en promenad är ångestladdad, men han är precis som oss så ofantligt hemmakär. Borta bra – men hemma bäst..
Han har blivit exakt som våra våra personligheter.
Det är ju lite av en egenskap som jag lärt mig om pudlar. Alla är så olika – såklart – men det är en hund som lätt skapar egna små rutiner. Bra som dåliga.. Men det är en charm tycker jag.
Om du ska skaffa en hund så tycker jag verkligen att du ska tänka igenom vissa saker om det lutar mot en pudel. Inte bara att dem är söta eller roliga utan det krävs mycket pälsvård.
Otroligt mycket pälsvård Så var beredd på att borsta och fixa flera timmar i veckan!
Jag hör ofta av mina vänner eller andra jag träffar på stan att han är så söt som en fluffboll, men problemet är att det inte är optimalt då det krävs mycket pälsvård om dagen för att han ska må bra. Det är heller inte bra för hans hälsa. Berättar mer nedan sen.
TRIMMA PÄLSEN Vi klipper Charlie var tredje eller fjärde vecka och det beror inte bara på att han ska se elegant ut, utan det är faktiskt så att pälsen behöver extra kärlek av ”hälsoskäl”
Pälsen växer som ogräs.
Kring munnen kan det bli problem om pälsen växer och därmed skapa problem. Tänderna kan påverkas och maten fastnar i skägget om man tullar på trimningen. Dessutom kan det bli problem i bakre regionen då pälsen även växer där. När han gör nummer två som oklippt är det lätt hänt att bajset fastnar och det är ju inte direkt optimalt att duscha en hund varje gång han gjort nummer två.
PÄLSVÅRDEN Detta kan jag skriva en bok om, men mellan klippningarna får man vara beredd på att borsta, borsta och borsta pälsen. Har man slarvat med klippningarna så tar varje borsttillfälle minst två timmar per omgång. Vill du dessutom ge din lilla pluttpudel en dusch ladda med energi för du ska torka med hårtorken minst lika länge medan du borstar igenom pälsen.
Charlie är inte bara en otroligt söt hund, men det kräver jobb, och pengar för att underhålla hans hälsa och pälsvård.. Vi klipper honom hos Kenneln vilket är otroligt skönt eftersom att han känner henne så bra, och blir sådär galet glad när han får träffa hennes pudeltjejer.
Första gången, vilket berättar vilken nybörjare jag är med pudlar, var när han skulle klippa sig hos Carina första gången efter valpköpet. Ja, vi hade borstat honom med kardan som vi har men ytligt. Till saken hör att man måste lyfta pälsen och göra det från djupet och inte på ytan vilket inte jag fattade. Pälsbollen var första klippningen en tovboll
Otroligt pinsamt att vi inte lyckats att hålla han päls i trim. Men vi lärde oss – det var bara dålig kunskap.
Fick en avhyvling från Carina och det älskar jag. Jag gillar raka rör.
Hans päls var på djupet en enda stor tova, och fick snabbt lära mig vad som är rätt och fel i tekniken att borsta.
Idag så är alla som träffar honom ifall vi missat en klipptid så imponerad över pälsvården, men det tar tid, och inget jag tycker att man ska utsätta hunden för. Klipp istället ofta. Det tar timmar att klippa en borstad pudel gissa då hur lång tid det tar med en tovig.
Jobbigt för hunden dessutom.
(Daniel borstar inte Charlie – det är min to-do)
När Charlie var liten så introducerade jag honom för barn direkt eftersom att många av mina vänner är föräldrar. Idag, fem år senare, älskar han barn! Det är helt otroligt vackert att se, för han leker och blir som en valp på nytt. Han ställer sig på två ben för att komma i samma höjd och blir sådär tossig som ett barn är, men han blir det på ett valpigt sätt.
Jag skulle kunna lämna honom med ett barn utan att tveka. Det ska man inte göra med en hund, vilket jag heller inte gör, men jag vet att jag kan om jag vill. Det är en skön känsla att veta att han blev en så otroligt barnkär hund.
Älskade fina Charlie.
Du är så otroligt unik oavsett när du promenerar på två ben eller bara ligger på din rygg och låtsas sova när det är dags för promenad.
Det som är underbart med att vara egen företagare är att man kan planera sina arbetsdagar precis som man önskar. Jag jobbar ofta hårt i 2-3 dagar för att kunna vara ledig en hel dag utan några måsten och den dagen blev igår tisdag.
Eftersom att Charlies godis och ben var slut så blev det en promenad till Arken zoo, men denna gång så valde vi en butik som ligger lite längre bort än den vi vanligtvis brukar gå till. Detta för att vi skulle jobba ihop dagens steg direkt på morgonen, vilket vi gjorde.
Jag är otroligt imponerad över att vi är så fast beslutsam (eller jag) att ta dessa tråkiga promenader varje morgon.
Självklart fick Charlie välja en leksak som belöning då han kämpade ihop 6,5 km promenad med mig. Det blev ett juligt mjukisdjur med ett fruktansvärt pip så jag hoppas att han kommer att bita sönder ”piptutan” inom kort…
Han bar den i munnen hela vägen hem. Så stolt över sin nya leksak
STOFFIZEN 