Med åren, ju äldre jag blir, desto mer OCD växer i mitt sinne. Jag kan på riktigt bli superstressad när jag kikar runt i ett rum och ser oreda, men som för andra inte alls är synligt. Det kan var så enkelt som hur en duk ligger, att saker som inte har en praktisk funktion står framme, att mattkanten inte följer linen med parkettgolvets stavar osv.

Helt galet, och jag ska erkänna att det är en nedåtgående spiral, vilket kan stressa sönder mig till max, haha.

Igår blev det storstädning. Jag dammsög, skurade, dammtorkade och ställde saker som fått små fötter på sin plats igen. Sen skurade jag igen, för det måste jag göra två gånger för att det ska kännas rent. Att just moppa golvet kanske är vanligt att man gör dubblett, men det är först sedan 2-3 år sedan jag börjat med den nya rutiner.

Jag ser det som träning.
Så måste jag tänka 😉

Som du kanske ser på bilden så är mattan under bordet lite vågig i kanterna. Hua, så stressigt för raka linjer är bara att glömma när denna maffiga matta tar sin plats. Mattfransarna ska såklart borstas så att dem inte krullar ihop sig.

När vi har gäster brukar vi lägga en stor duk på bordet.
Det blir så vackert och hemtrevligt!

Har du lika frusna fötter som jag har så förstår du varför jag älskar våran kamin. Den är inte vacker men ack så funktionell. Den värmer upp hela huset på nolltid.

Kvällen avslutades i soffan med snacks framför min nya absoluta favoritserie! Vi hittade den på Netflix när vi scrollade i början av veckan. Det går inte att sluta se den, för när ett avsnitt är slut så finns det alltid en cliffhanger som gör att man måste se nästa avsnitt.

Serien heter Hunters med Al Pacino i en av ledande huvudrollerna.
Den handlar om ett grupp nazistjägare på 1970-talet som letar upp nazister som varit delaktiga i förintelsen för att skippa rättvisa. Handlingen utspelar sig i New York och är verkligen en wow-serie som man måste se!

Du kan se trailer HÄR

Ps.. Alla som jag tipsat serien till har fastnat liksom jag..